Bittersnippan.se

Äntligen koll av alla prickar

Idag fick jag äntligen kollat upp mina övriga prickar.
En ny läkare blev det med.
När jag kom till receptionen mötte jag min första läkare, han som inte visste varför jag var där och ej heller gjorde en korrekt biopsi.
Funderar på om han vet vem jag är, för det var inga trevliga blickar som mötte mig…eller så var det mina egna som återspeglades. Linjen där kan vara hårfin…
Att möta samma hetska blick två gånger, känns dock inte som en slump.
Inte för att jag bryr mig, är inte jag som varit nonchalant. Jag tänker inte ge honom beröm för ett illa utfört arbete.
No way in hell!!

I receptionen stod den vanliga sköterskan, som jag även haft loppisaffärer med (loppis genom Facebook is da shit).
När man inte längre behöver visa leg vid besök på vårdcentralen…Då har man vart där (eller som i mitt fall; ringt) lite för många gånger. Eller så känner hon igen mitt namn från vår senaste loppisaffär..?
Ja, så måste det vara. Intalar mig detta i alla fall.
Påpekade när hon sa mitt namn, att jag förmodligen är ökänd där nu, men hon är en servicemänniska uti fingerspetsarna och bedyrade att man var välkommen dit hur ofta som helst, så länge som man behöver, och gav mig en förstående blick.
Tack!
Även om jag vet att det är hennes jobb att säga detta till mig (jag hade sagt samma sak om det varit det omvända), spelar det ingen roll. Jag blev otroligt tacksam över att någon inom den vårdinrättningen såg mig.

Mitt första möte med den nya läkaren började med att hon var sen. Jag satt precis utanför hennes dörr, och hade således stenkoll på när hon anlände till sin arbetsplats. Nästa intryck jag fick var när hon frågade vad hon kunde hjälpa mig med.
Då kände jag att jag var på väg därifrån.
I huvudet rabblade jag hela ramsan ang att byta vårdcentral, inkompetenta läkare, läs journalen osv osv , men samlade allt jag hade för att ta ett djupt andetag och berätta lite snabbt.
Sedan släppte det.
Hon kollade varenda prick jag hade, och det gick att diskutera med henne. PAD-svaren hade fortfarande inte dykt upp, så just den frågan kunde hon tyvärr inte svara på, men i övrigt lyssnade hon. Det har ingen av de tidigare läkarna gjort.
Sa som det var: Jag fick detta slängt till mig genom telefon, och sen har jag bara väntat. Inget mer.
Att få ett sådant besked upprapat i luren och sen ingen form av stöd eller ens tillstymmelse till klapp på axeln, tär otroligt på psyket.
Jag känner det nu. Hjärnan är mos.

När hon undersökte mig, hittade hon två prickar som hon inte gillade alls. En på magen, och en på bröstet.

Jahopp….Då börjar vi om igen…….

Fick välja vart jag skulle ta bort dem;
om hon skulle skicka en remiss till Sahlgrenska (och då även få dem undersökta innan själva borttagandet), eller på kirurgen på sjukhuset här i närheten (hade dissat förslaget om att en läkare från deras VC skulle karva i mig. Har redan hemska ärr på bröstet och magen efter deras tidigare framfart vid borttagande av leverfläckar).

Om jag valde kirurgen, som säkert går fortare att få en tid till (vi hade tidigare pratat om väntetiderna till Sahlgrenska och min egenremiss), kunde jag bli av med prickarna, men utan en undersökning.
Det blev en inre strid kan jag meddela.

Satt och bollade detta fram och tillbaka och bestämde mig till slut för att ta kirurgen. Ville bli av med prickarna fort ifall hon hade rätt, men samtidigt ville jag ju få en extra bedömning utifall hon hade fel (och även fått en koll på de andra).
Det slutade med att jag valde Sahlgrenska.

Hon lät mig bestämma. Hon lyssnade på mina tankegångar och jag fick bollat mina farhågor fram och tillbaka utan att stressa mig.
Jag fick till mig att om en läkare skriver en remiss med sina upptäckter, går det fortare än en egenremiss.
Underligt det där. Det var inte alls vad den första läkaren sa. Ska bli spännande att se vad som händer.

Hon var ganska försiktig när hon pratade om dessa nya prickar hon upptäckt.
Jag förklarade att skitbeskedet är ju redan framfört, och nu väntar jag bara på att få veta om det är kvar eller inte. Det kan liksom inte bli värre, eller jo det kan det ju självklart, men eftersom ordet cancer redan är levererat, är den sorgen redan under bearbetning.
“Allt som inte är malignt nu är bara en bonus, kan man kanske säga” sa hon då.
Precis. Hon fattade.

Sammanfattningsvis har jag alltså två “nya” prickar som skall undersökas, och mina PAD-svar har fortfarande inte dykt upp.

Hon skrev in i sin kalender att även hon skulle kolla efter mina svar senast den 18 juli (tror jag att det var), strax innan hon går på semester . Tyckte även att jag skulle fortsätta att ringa som tidigare då svaren kommer att hamna i den läkarens inbox som inte ens jobbar kvar där, och ingen annan kommer att spontant leta efter dem.
Det hade förövrigt varit hans sista dag hos dem, den dagen han “opererade” min tå.
Jävla käckt system de har…….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation