Bittersnippan.se

Monthly Archives: maj 2016

You are browsing the site archives by month.

En massa tankar…..

Härom kvällen blev det en spontan vinkväll med en “gammal” vän.
Det var väldigt trevligt!
Mina tankar behövde inte spinna iväg ikväll, alldeles ensam. Jag kunde sitta och bara vara. Bara vara jag. Inte en cancersvulst.
Den var bortglömd denna kväll.
Det var inte enbart uppskattat p.ga att jag kunde förtränga verkligheten för en stund. Det var väldigt mysigt att få sitta och prata med en vän som jag inte pratat med på länge. En vän jag saknat väldigt mycket.
Sådana kvällar behövs de med.

Fick även köpt mig ett par snygga pjucks på Ica Maxi stormarknad: Ett par svarta Crocs-kopior för 49 kr.
Ett riktigt fynd och mycket klädsamma på samma gång!
Eller inte…….men jag kan för närvarande inte ha något annat på fötterna. Hemma hasar jag runt i ett par förstora raggsockor där tårna har mycket spelrum. Kan knappt ha vanliga strumpor på mig för de sitter för tätt över de små korvarna på foten.
Såren på tårna har ännu inte läkt, så det är snyggeskor i plast som gäller ett tag framöver….

Inte för att jag bryr mig något nämnvärt, egentligen, men man ska väl vara noga med sitt yttre osv sägs det… Jag har inte kommit dit ännu. Jag orkar inte bry mig.
Jag ser ut som jag gör, och det är inte mycket att göra åt det. Jag blir varken yngre eller snyggare. Jag har stagnerat på något mellanplan.
Just nu är det mindre viktigt.
Ingen behöver bry sig om mitt yttre.
Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mitt yttre. Inte just nu.
Förutom att all skit ska bort från mitt yttre, och då menar jag inte ett fult nylle, bristningar eller celluliter.
Det är all skitcancer som ska bort.
Sen, kanske jag bryr mig…men inte nu.
Jag kan å andra sidan inte göra så mycket åt det, mer än att gå ner eller upp i vikt, men just nu är inte det speciellt viktigt.
Jag kan absolut klaga över min egen vikt, precis som många andra med ett BMI över 30 eller var det nu ligger, men jag är den jag är. Jag kanske “tappar” de där extra kilona, eller så stannar de kvar. Det får framtiden utvisa. De är inte prio 1 just nu.

Inser att jag däremot blir mer och mer frustrerad över bemötandet hos läkaren senast.
Ber om ursäkt över att jag kommer att upprepa mig från tidigare inlägg…..
Jag förstår fortfarande inte hur man inte kan skriva ut en remiss till en hudläkare när man har en patient framför sig som precis skall ta bort en malign leverfläck. Som dessutom ber om en för att få kollat upp sina övriga leverfläckar. Inte för att patienten tycker att det är kul att slösa på vårdresurserna, utan för att hon är orolig.
Han visste dessutom om att jag varit där tre år tidigare, det finns Malignt melanom i släkten (om det nu inte räckte med att jag redan hade skiten i tån)+ att jag har massor prickar.

Vad är då problemet?

Är det yrkesstoltheten som spökar? Det var inte ens han som skulle varit den som undersökte mig…och den kollegan som gjorde det senast kunde ju inte ens utföra en korrekt biopsi, så förtroendet för dem är ganska lågt just nu.

En hudläkare är ändå en hudläkare, och de borde vara mer kompetenta inom just detta område tänker ju jag. Jag vill att ett proffs ska undersöka mig. Inte en allmänläkare som är mer intresserad av sitt yttre, än att läsa på om sina patienter innan ett besök….
Man går  ju inte till tandläkaren om man brutit benet….. och eftersom de hittills inte visat något som helst intresse av att hjälpa mig med det jag efterfrågat  ville jag att någon annan skulle göra det.
Tycker faktiskt inte att det är så jäkla konstigt.

Jag blev riktigt ledsen.
Är tillräckligt mycket tankar som far i huvudet, och en såpass enkel grej hade varit värt otroligt mycket.

Ringde till vårdcentralen idag, igen, (de portar nog mitt nummer snart) för att få en tid till de där övriga prickarna. Jag har även skickat iväg en egenremiss till hud på Sahlgrenska, men eftersom jag inte ens vet om de accepterar den vill jag ha en inbokad tid, någonstans.

Nu har jag en tid, men inte till den förra läkaren. Det sa jag nej till.
Det står dessutom, tydligt, inskrivet att det är en helkroppskoll de ska göra. Inte en och en…
Jag fick även till mig att jag kunde lämna in en anmälan, för personen i fråga tyckte inte att det lät som att jag blivit behandlad på rätt sätt……

Även om detta är otroligt tragiskt, kändes det samtidigt skönt att någon reagerade. Inte bara jag.
Nu är jag inte en person som anmäler folk åt höger och vänster.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra, men det känns skönt att någon uppmärksammade det.
Det är ändå mitt liv det handlar om.
Jag avvaktar och ser hur detta fortlöper, och hur nästa kontakt blir.

Just nu vill jag bara kapa hela tåjäveln!
Jag vet ju fortfarande inte om allt är borta eller om det kryper omkring en massa skit (förutom e-ämnen, konserveringsmedel och onyttiga fetter) i kroppen..
Den här väntan är olidlig…………

018