Bittersnippan.se

Monthly Archives: januari 2014

You are browsing the site archives by month.

Känsliga läsare varnas!

Ja, då var det gjort!
I tisdags blev det äntligen av!!
Har gått och värkt på detta under flera års tid, men det har alltid kommit något annat emellan. Nu lyckades jag iallafall få till att allt passade.
Eller ja, det hängde på om jag och kollegan kunde byta arbetsdag med varandra, men även det löste sig efter några turer fram och tillbaka.
Sagt och gjort, nu är det äntligen avklarat- könskorrigeringen är fullbordad!

Eller, nä……..
Nog för att jag alltid har intresserat mig för karlars intima relation till sina könsorgan, men att gå så långt som att modellera om snippan till en pillesnopp, ligger inte riktigt i mitt intresse.
Däremot har jag nu sett till att den där enögda ormen inte kan ställa till någon livslång ekonomisk kris, sömnlösa nätter eller ännu fler föräldramöten bland överpräktiga vuxna som för längesedan glömt av hur det var som ung.
Jag har alltså steriliserat mig.

Det var nog sex år sedan, eller ännu längre tillbaka, som tanken började formas på allvar.
Personligen hade jag kunnat gjort detta direkt efter att dottern föddes, då jag var alldeles utomordentligt nöjd med antalet barn.
Har alltid velat ha två ungar, en av varje sort, och det har jag ju.
Alltså – alldeles förträffligt nöjd!

Det är dock en väldigt massa saker som skall stämma in- du skall vara i rätt fas med mensen (den skall vara avslutad en vecka innan själva ingreppet), inga förkylningar (säg det till all skit som cirkulerade förra året) och du skall vara tillgänglig rent allmänt.
Jag valde att göra detta den vaginala vägen, alltså ingen titthålsoperation.
Att jag valde bort titthålsvarianten var helt enkelt för att jag redan gjort en sådan för flera år sedan, och eftersom jag läker lite för bra, får jag väldigt stora ärr. Att skära upp det ärret som är placerat i naveln,
ännu en gång, hade inneburit ett gigantiskt ärr.
Som sambon uttryckte sig förra gången:
“Din navel ser ut som en röv nu..”

Japp!
Jag är uppenbart väldigt fåfäng, men när jag vet att man kan göra något på ett annat sätt, ett som inte lämnar lika stora avtryck, väljer jag självklart detta.
Att det skulle vara så in i helvete krångligt att få en tid för att ta det den mer naturliga vägen, hade jag däremot ingen aning om.
Nu vet jag.
Här i Göteborgstrakten görs den inte överhuvudtaget, det var tydligen för dyrt… (?!)
Fick ta mitt pick och pack och bege mig till Halmstad.
Gäller att vara en krösus om man skall ha råd att avvärja eventuella olyckor i framtiden…..
Jag hade tur som fick skjuts av en släkting som skulle till Helsingborg och släppte av mig “på vägen”, annars hade jag förmodligen inte haft råd att åka denna gång heller.

Det mest nervösa med att vara iväg på äventyr av detta slag är paniken över att inte hitta rätt.
Alltså att jag själv ska hitta vart jag ska. Att inblandad personal hittar rätt i mina regioner tar jag som en självklarhet….
Att missa tiden eller komma precis, strippa kläderna i korridoren, slänga sig på en brits med benen i vädret, samtidigt som man försöker att få den i rullning och in i rätt behandlingsrum, känns inte helt optimalt.
Å andra sidan har jag aldrig testat brits/bår-surfing. Jag har kanske missat en alldeles förträffligt underhållande aktivitet…..?

20140130-180129.jpg
Om någon gått och funderat på detta med att sterilisera sig, men inte vågat ta steget full ut pga rädsla över smärta eller liknande kan jag bara säga:
Gör det! Ta steget!

Självklart är avhållsamhet den allra bästa preventivmedelsmetoden, men blir sjukt trist i längden.
I och för sig kan man förtrycka sina behov under några år, men de kan poppa upp igen när man minst anar det.
Då blir det bara jävligt frustrerande.

En annan sak är det med de mer traditionella preventivmedlen för människor med normal sexuell aktivitet, såsom spiral, kondom eller P-piller m.m.
Själv är jag sjukt glömsk så tabletter hade varit en oerhört kass lösning på problemet (om man haft något sådant). Gillar dessutom inte att ta extra hormoner. Har så det räcker och blir över ändå….
Spiral har varit det som funkat bäst, med undantag av det året jag hade en hormonspiral och blev gravid på kuppen.
Det var där titthålsoperationen kom in i bilden då jag fick ett utomkvedshavandeskap.
Det var inte direkt jättebehagligt, men trodde inte att det var ett såpass allvarligt tillstånd som det faktiskt är.
Fick nästan en utskällning när jag började oroa mig för att få en P-bot på bilen eftersom de la in mig på stört.
“Har du kört hit!!?!?!”

Är man van vid att sköta sig själv så är man.

Nu kom jag från ämnet. Vad jag egentligen ville ha sagt är att om man har lätt för att få livmodersinflammationer, skall man inte ha spiral hur praktiskt det än är. Skyddad vill man ju trots allt vara om den dagen kommer då man faktiskt kan få sig en liten resa….
Fanns liksom inte så många alternativ kvar, och jag är definitivt klar med barnafödandet. Det var jag redan för snart 16 år sedan.

Hur går det då till?
Ja, alltså själva steriliseringen, inte barnaskapandet. Den biten tar jag som självklar att ni kan vid det här laget. Annars finns det säkert bra sidor på nätet ni kan kolla upp.

Jo, först får man svida om till en mjuk och härlig vit rock och till den ett par matchande stayups. Eller ja, så mycket stay-up var det inte i dem, men de höll sig i allafall strax under knät, i värsta fall. Även en lättare, transparent hätta ingick i denna outfit.
När man lyckats kravla sig upp på britsen får man en massa nålstick utplacerade på armen där de ska sätta droppet.
Efter att sköterskan fått droppet på plats, tog en annan och förberedde underredet….
Var otroligt tacksam över att jag fick ett par helt underbara sköterskor som hade glimten i ögat och hade en härlig jargong sinsemellan, annars hade hela den proceduren känts otroligt obekväm!
När väl farbror doktorn ärade oss med sin närvaro blev det väldigt krystat.
Han kom in och ställde sig brevid, sa hej och blev sen alldeles tyst…..
Han frågade om jag visste hur det hela skulle gå till, och det visste jag för de goa sköterskorna hade redan berättat om hela händelseförloppet.
Sen blev han tyst igen.
Kände att en doktor som ska in och rota i ens allra heligaste inte borde vara blyg, men det kanske bara är jag…?
Han började med att fylla hela livmodern med varmt vatten för att gångarna skulle öppna sig.
Sköterskorna hade förvarnat mig om att detta moment skulle kännas som att kissa på sig, och de kunde inte haft mer rätt i detta.
Snacka om att känna sig avslappnad och fri.. Bara pinka rakt ut i intet liksom….

Doktorn frågade vid ett tillfälle om allt kändes bra.
“Jodå” svarade jag med ett leende
“Jag känner mig uppfylld.”
Då brast den blyga farbror doktorn ut i ett gapskratt.
“Den var ny! Den har jag aldrig hört förut!”
Vaddå..? Hela underredet var ju fullt av vatten, så det stämde ju…..

Man kände sig väldigt omhändertagen och en av sköterskorna frågade hela tiden om allt kändes bra. Innan doktorn satte igång med operation-vattenfylld-livmoder fick jag en knapp som var kopplad till droppet. Detta dropp innehöll en lugnande substans som enbart gjorde att man somnade om man var lite glad i att trycka på knappen, i övrigt kunde man bli lite lullig.
Inget smärtstillande, men de hade en spruta redo med något morfinliknande om man kände att det behövdes.
När farbror doktorn ansåg att allt var tillgängligt, satte själva ingreppet igång. Detta innebar att han placerade små spiraler, som faktiskt var skrämmande lika sådana som finns i vanliga stiftpennor, i äggledarna. En på var sida.
Syftet med dessa var att själva äggledaren tydligen skrumpnar ihop och dör (?) runt denna spiral/fjäder.
Själv var jag helt inne på att de skulle bränna ihop något där inne, men det var tydligen längesedan man gjorde på det sättet.
Jag får helt enkelt radera stenålderstänket och joina 2000-talet..

Var beredd på världens mest obehagliga ilande smärta när han skulle sätta fast den första, men den uteblev.
Jag kände förvisso vilken sida han var och “grejade” på, men det var mer som en lättare mensvärk.
När det var dags för högersidan kändes det dock helt annorlunda.
Då strålade smärtan ut i höften och ända ner i knät…
Fortfarande ingen knapptryckning med det lugnande medlet, men den kändes helt klart.
Fick förklarat att det mycket väl kunde varit så att just den äggstocken växt ihop med “väggen” i och med att jag gjort ett ingrepp där tidigare och därför kändes det mer på den sidan.
Alltså ingen smärta att gnälla över.

Där var det klart.

Innan doktorn avslutat allt passade jag på att fråga om allt såg ok ut därinne och om allt liksom satt där det skulle.
Det tyckte han tydligen var en väldigt underhållande fråga för han brast återigen ut i skratt och svarade:
“Hahaha…Ehh… Ja..? Hahaha..Vad ska man säga? Nej? Haha..”

I was on fire that morning peepz!

20140130-180339.jpg
Iklädd en sexig, genomskinlig boxertrosa och en blöja, storlek större panpizza, blev jag placerad på en säng och inkörd på ett rum för att få vila en stund.
Jag blev erbjuden macka, yoghurt, te och juice.
Herregud! Rena hotellservicen!
Här kan jag stanna länge…..

Att ha alla tejpbitar eller plåsterliknande saker kvar på armarna får mig att känna mig riktigt sjuk….
Någon annan som upplever samma sak?
Jag brukar slita av mig dessa så fort jag bara kan, och så här snygg blev jag efter nålens framfart.
Tycker faktiskt att den här heroinchick-looken klär mig alldeles utomordentligt bra!

20140130-180747.jpg

Det enda jag kände efteråt, var som en kraftig menssmärta som gick över på en timme. Kände dock av den en smula när jag traskade genom hela staden för att hitta till tågstationen. Min mobil hade jag självklart lyckats stänga av och glömt att jag hade nytt sim-kort. Fick alltså klara mig helt på egen hand och fråga mig fram. Det ni!
Det var otäckt, men jag överlevde även detta.
Tågresan hem blev lite lagom otrevlig då jag blev enormt åksjuk och fick häva impulsen av att vilja kaskadkräkas i en dams handväska..

Om cirkus tre månader är jag alltså steril. Tjohooooo!

20140130-182127.jpg