Bittersnippan.se

Category Archives: Vardagsdravel

Get the fuck out of my way!

Igår  tog jag bort den förbannade leverfläcken.

Kan inte påstå att jag blivit klokare på det hela.
Jag vet tyvärr inte mer nu än vad jag gjorde häromdagen. Jo, jag vet att den första läkaren inte tog tillräckligt stor bit av den under biopsin, alltså kunde de inte köra alla tester de behövde.
Därav den knapphändiga informationen som jag fick över telefon:
Hudcancer..svårvärderad melanom…tumör..måste bort omedelbart.

Igår fick jag känslan av att  han inte ville att jag skulle ställa några frågor. Kanske för att de inte visste mer än vad som stod i brevet? Vad vet jag..?
De gånger jag försökte fråga en sak, viftades jag liksom bort som om mina frågor var löjliga eller att  jag var oviktig i sammanhanget. Som om jag vore ett barn som ställde helt oväsentliga frågor, och att jag inte skulle störa när de vuxna pratar.
Jag ville ju bara veta om det fanns en möjlighet att han kunde kolla lite snabbt om någon av prickarna stack ut lite extra..?
Eller om de kunde skicka en remiss till hudkliniken på Sahlgrenska för en helkroppskontroll av övriga fläckar..?
Var liksom inga svåra frågor.
Jag frågade aldrig om de trodde att det spridit sig.
Jag frågade aldrig om de fått bort allt.
Jag frågade aldrig om  jag kommer att behöva ytterligare behandling efter detta.
Inte ens en enda fråga angående hur stor chansen/risken är att det dyker upp igen (om de nu lyckades att ta bort allt) bland malignt melanom-patienter.
Jag frågade inget sådant, för jag visste att de inte kunde svara på det.

De skulle nu ta bort hela leverfläcken och det var ju kanonbra, påpekar läkaren och jag ser i en inre bild hur han stolt  slår sig själv för bröstet.
Jag påpekade att denna gången ville jag gärna ha bedövning, och läkaren ryckte till lite förvånat.
“Fick du inte det förra gången?” och lät uppriktigt överraskad.

“Fick valmöjligheten, men på det sättet han la upp det för mig så kände jag inte att jag hade något direkt val, utan att klassas som
en riktig kärring”

“Självklart får du bedövning, och jag tar även en bit utanför kanterna för att vara på den säkra sidan”
*Precis som man alltid ska göra, tänkte jag, och såg artikeln framför mig från den medicinska tidskriften jag googlade häromdagen*

” Alltså…Det är helt ok att gräva på djupet med” sa jag “vill inte ha något kvar av den alls…”

Personligen hade jag helst sett att de kapade hela tån, men man kanske inte behöver vara så dramatisk. Det kan dock vara bra för dem att veta att alternativet inte är otänkbart och godkänns omgående av innehavaren. Om det nu skulle behövas.
Bad honom att även ta den pricken som satt på stortån, och som jag helt förträngt i allt detta andra. Den har suttit där minst lika länge som den andra skiten, och den gör igen som helst nytta där den är.

Tår är väldigt känsliga. Det vet jag nu.
Ja jag har brutit en tå, stukat ett antal, dragit en tånagel osv osv…men det var många år sedan.
Att få en bedövningsspruta rakt in i tån är inte skönt. Inte på något sätt alls.
Det var väldigt obehagligt. Rent jävligt faktiskt.
Dock var det värst att bedöva stortån. De satte nålen framifrån och rakt in i tån. Kändes precis som när det gjordes biopsi utan bedövning, men under en betydligt kortare tid.
Vilket får mig att inse att jag måste ha varit stenkall den gången….
Förmodligen p.g.a nervositet eller liknande, för inte fan kändes det nu så som jag beskrev det förra gången.

Holyshit!!

Jag förstår att hela nacken rann av svett den gången… Någon del av kroppen måste ju reagera på nåt sätt när övriga funktioner inte verkar närvarande överhuvudtaget…..

Summan av besöket?
Jag var arg när jag gick därifrån.
Riktigt arg.
Arg, irriterad och frustrerad.
Hade det inte varit för den goa sköterskan som tog hand om mina tår efter massakern, skulle jag förmodligen börjat grina i ren frustration.
Jag visste inte mer, var snarare mer förvirrad, än innan.
Det enda nya var (förutom att ha blivit av med leverfläckar) att jag fick som förslag att boka en tid hos sköterskorna för en koll av leverfläckar på överkroppen(?!?), när jag frågade om han kunde remittera mig till Sahlgrenska där jag varit tidigare.
Det var minsann många patienter, varje vecka, som kom till vårdcentralen och fick sina fläckar kollade av hans duktiga kollegor.
Det var svaret på min fråga angående en remiss till hudklinik, som jag för 3 år sedan blev remitterad till av just de duktiga kollegorna på vårdcentralen…….
Allt levererades i en ton som att jag trodde att jag var något.
Ja, jag är fullt medveten om att man är otroligt känslig inför ett sådant här besök, och han menade säkert inget som helst illa, men ibland… bara ibland…skulle jag önska att en läkare behandlade sin patient som en person, med känslor. Inte enbart som en, i mitt fall, leverfläck.

Helt ärligt. Jag har försökt att få en tid både på vårdcentralen och till en hudklinik för att kolla upp detta elände.
Tiden jag fick förra gången var den för tån. Jag hade bett om en större koll, men fokus var den på tån. Den tiden väntade jag på i över 2 månader, och när jag väl kom dit visste läkaren inte vad jag sökte för (läs tidigare inlägg), och det var enbart tån som kollades upp.
Ville jag få kollat fler fick jag boka en ny tid (och folk undrar varför det är gigantiska vårdköer?!?)………

Jag har försökt. Jag har verkligen försökt.
Antingen fanns det inga tider att ge mig, och eftersom jag ändå skulle till läkaren för att ta bort en fläck var det ingen idé att försöka hitta en tid innan dess. Att jag kunde få en efter det besöket var det aldrig tal om.
För att få en tid hos en hudspecialist krävs självklart en remiss. Hur får man en remiss..? Ja ni fattar.
Ringde vårdcentralen idag för att få en tid inbokad till de där “duktiga kollegorna”. Efter en kort beskrivning av läget till sköterskan, “rekommenderade” hon mig att skicka in en egenremiss… “Speciellt nu..”avslutade hon.
Tycker att det sa ganska mycket om hennes åsikt angående “de duktiga kollegorna” vs hudspecialisterna.

Idag har jag bytt förband.
Fick sitta ca 15 minuter i fotbad innan jag fick loss “paketet” från tån.
Stortån är helt ok, men den andre är ganska öm fortfarande. Stora sockar och get-the-fuck-out-of-my-way är det som gäller någon dag till.
026